En krispig, kall och kul Roverhajk!
Vår KUL Gunnel hade som vanligt förberett vår Roverhajk in i minsta detalj. Först en biltransport till Sjöberga. Sen ett chiffer och sen iväg till fots. Kallt och halvmörkt var det när vi stegade iväg över berg och dal till Svensjön, en tillverkad sjö, som på sin långsida har ett tillverkat vattenfall som kommer från en tillverkad göl. Där, vid gölen, tillverkade vi två vindskydd och blev bjudna på meddelst wokpanna och öppen eld tillverkad pyttipanna i kolmörkret. Allt till ljudet av ett mindre vattenfall som fyllde på den redan överfyllda gölen. Micke, Roine och Emil skulle på mässa i Eskilstuna på lördagen och åkte så småningom hem för att vara pigga på lördagsmorgonen.
Brasan falnade så småningom och vi var 6 tappra, Arvid, Lisa, Tobbe, Jenny, Line och jag som kröp ner i sovsäckarna och pekade näsorna mot den vackert stjärnbeströdda himlen. Temperaturen sjönk till -7 på natten och hade man inte vaknat av kalla fötter i gryningen så vaknade man garanterat av Skogssnäppans imitation av ett billarm som fått spatt på Ikeaparkeringen. Huitt huitt huitt! Sådärja- då var vi vakna och Jenny brassade eld och frukost. Den numer klassiska frukost-i-sovsäcken-seniorfrukosten serverades och vi kom så småningom igång efter en kall men helskön, och oändligt vacker natt. Högläsning ur fågelboken lärde oss att hackspetten ruvar sina ägg bara en sisådär 10 dagar innan de kläcks. Sen kom Gunnel tillbaka och på det följde en kulturvandring ut på en frusen mosse med massor av snöfällda granar, som sedan ledde till en fd åker som var full med snöfällda granar, och ett snöfällt torp som det bott folk som vi visste vilka det var i. Vi kollade också det tillverkade vattenfallet som under natten frusit till en duschkabinliknande isstod. Väl tillbaka på lägerplatsen lagades det VÅFFLOR ( se de mumsiga bilderna ) det var ju våffeldagen ju! Vårsol, våfflor, hajk, scouter…. finns det bättre att få vara med om?
Därefter fick vi uppgifter, en gurka!?! och en karta och vandrade hemöver dvs mot Björsäter. Lunch åt vi i en skogsbacke där det var lä och vi fick besök av årets första nyckelpiga. Maten vi gjorde kallades Nickaluoktakolijox! Smakade som, som , som Nickaluoktakolijox ungefär. Gott och närande. Längs vägen hem hade Gunnel lagt ut kontroller som antingen skogens djur kunde äta upp eller kontroller som vi överhuvudtaget inte fattade VAR kontroller. MEN – eftersom vi är fiffiga så kom vi på lösenordet iallafall, och kunde vid ankomsten till scoutlokalen se tillbaka på en jättefin hajk. Papput-Power! Tack Gunnel för fint fix, god mat, bra övernattningställe och kul program! Den hajken var SKÖN!
/Mikael